Sista månaden i Manly

Att packa, rensa, sälja, städa och avsluta en 2,5 års lång vistelse på andra sidan jorden är inte gjort i en handvändning. Vi började redan i slutet av april och så småningom blev bostaden alltmer tom. Det blev 25 kollin allt som allt som vi fraktade hem, däribland 2 cyklar och en surfbräda. Hanne och jag ägnade en hel dag åt städning och jag tror aldrig det varit så rent och snyggt någonsin!

6 maj var jag på konsulatet och röstade till Europavalet. Min födelsedag firade jag med lunch med Jannilla, Stefan och Anders St. På kvällen med familjen. Några dagar senare firade vi vår 15-åriga bröllopsdag :-).

Jag jobbade in i det sista och det var stressigt att hinna med allt. Helst ville jag ju bara hänga med Dee, Christina, Lene och alla andra härliga Manlyvänner. 

Jag och Christina

Savannah och Rebecka

En sak vi ägnade våra sista tisdagkvällar åt var att delta i Trivia night på Ivanhoe tillsammans med Nick & Ally och Julie & Peter. Frågesportskväll som även barnen tyckte var kul. Vi var även på cirkus med Dee och hennes barn.

Dee och Elaine

Victoria och jag försökte hinna med alla vandringar vi hade planerat......

 Vi tog en heldag för Paramatta river walk, 

var och åt lunch på Balmoral beach och en annan dag gick vi längs kusten vid Cremorne. Så vackert!

Vi hade massor med middagar och avslutningsträffar, både enskilda och i större grupper.  Rebeckas tjejkompisar hade ordnat en ”amazing race-avslutningsfest för henne och Elin, och Jakob var ute och åt pizza med de närmast fotbollskompisarna. Vi avslutade sista lördagen med en BBQ på Shelley Beach. ”Alla” var där och det var väldigt trevligt.

Sista matchen med Brookvale FC

Innan avfärd till flygplatsen åt vi lunch med några av våra vänner på Rialto Square. Peter körde oss till flygplatsen och det var med tårar i ögonen vi lämnade underbara Manly.

Glad Påsk!

Idag inledde vi dagen med volleyboll på stranden med en massa av våra vänner. Totalt 6 familjer, mestadels svenskar. Det var fantastiskt fint väder så vi avslutade alla med ett dopp i havet. Därefter träffades vi  för en påsklunch på Fika, den svenska restauranten i Manly.

 

Efter att ha frossat i sill och andra smaskigheter tog vi oss åter ner till stranden. Dagens stora happening var nämligen att William och Kate är i stan. Det var fullt med folk på gatorna som stod och väntade att få en skymt av prinsparet. Tyvärr kom de ju i bilar och inte häst och vagn, så det var inte mycket man såg. Nåväl, livräddningssällskapen hade ordnat en uppvisning som förevisades för dem och alla oss andra.

Fredrik tyckte inte volleyboll med barnen var tillräckligt med träning utan har förutom det även simmat 1500m i havet, cyklat 17 km och varit ute och surfat. Han tar verkligen vara på den sista tiden här. Plötsligt har triatlon blivit hans nya intresse. Han har redan deltagit i två och nästa helg är det dags igen. Nu har det också inhandlats en mängd väsentlig utrustning till detta event, bla en cykel som nästan inte väger något alls. Roligast hade vi dock när han förevisade sina cykelbyxor. Barnen och jag låg dubbla av skratt och tankarna gick osökt till en mankini! J

 

 

Förra helgen åkte vi på utflykt söder om Sydney med familjen Giese. Tyvärr var det regn i Kangaroo Valley så det var inte mycket till utsikt. Trots detta såg vi ett mäktigt vattenfall och lunchade vid en utsiktspunkt. När vi kom kunde man se dalen under regnmolnen, men sedan blev det helt vitt. Efter en natt i Nowra åkter vi vidare mot Jarvis Bay. Vi körde in i nationalparken och tog en tur genom skogen för att titta på de stora vågorna. Vi hamnade på världens mysigaste strand och njöt av sol och bad, en grotta och gunga en lång stund.

Sen var det dags att köra norrut igen och vi tog en sen lunch i Huskisson innan vi slutligen nådde “the Blow hole” i Kiama. Strax innan skymningen var det åter kallt och blåsigt. Vi var väldigt nöjda med denna miniutflykt, men kände att man nog borde stannat en natt till.

Helgen dessförinnan åkte jag på en egen tur ner till La Peyrouse och Bare island. Det var här nere i Botany Bay som sir Arthur Phillips hade beordrats att anlägga den nya kolonin, men pga mer sumpmark än färskvatten flyttade man redan efter några dagar upp till Port Jackson istället. (Jag börjar bli specialist på detta eftersom jag fn läser 1788, en bok som handlar om den första flottans resa och de första åren av etablerandet av Sydney)

Barnen har lov och Rebecka har ägnat en hel dag åt att gå en sykurs. Hon tyckte det var väldigt roligt och är väldigt stolt över sina shorts. Så här fina är de!

 

I övrigt har vi inga massiva planer över påsken. Imorgon blir det lite BBQ, på söndag har vi middag här och på annandagen är det skandinaviskt knytkalas hos James och Lene.

Varmt och härligt!

Lördag kväll och vi är ensamma hemma med Jakob. Rebecka sover över hos Savannah. Tidigt i morgon bitti är det dags för Fredriks andra triathlon. Även jag tänker försöka ta mig upp i ottan för att heja. Fredrik har nu rekryterat ytterligare 3 kompisar till detta äventyr, så vi får se om han kan undvika jumboplatsen denna gång. Jag beundrar honom verkligen för hans ihärdighet.

Själv har jag lite svårt att fokusera just nu. Det är så många tankar som snurrar kring att avsluta äventyret här och ordna allt med hemresan. Vi har ännu inte bokat något, men jag kikar lite efter jobb, undersöker transportalternativ, funderar över vad mer vi vill hinna se medan vi är i Australien, samtidigt som jag försöker njuta av här och nu. Livet här rullar ju också på med arbete, en ny inlämningsuppgift att göra samt läxor och aktiviteter för barnen.

Idag bjöds vi på väldigt goda hembakade kanelsnäckor hos Fredriks gamla konfirmationskamrat som är här några månader på föräldrarledighet. En riktigt gullig liten krabat hade de, så Rebecka har återigen börjat tjata….. Om det inte blir småsyskon, så vill hon ha en hund. Kanske kan vi sträcka oss till en dvärghamster när vi kommer hem….

Hon påstod för någon månad sedan att hon skulle sluta tjata om husdjur om hon fick mata fåglarna, så vi har haft ett helt gäng med tiggande kakaduor och små papegojor som mumsat på solrosfrön och vindruvor på balkongen. Nu har vi dock alla tröttnat på allt fågelbajs och försöker få dem att ändra sina vanor.

I början av månaden anordnade Altis en familjedag på Sydneys nya vattenland Wet and wild. Där fanns en hel del roliga attraktioner och vi hade väldigt skoj med Fredriks kollegor och deras familjer.

Veckan efter kom solen och värmen tillbaka och det var dags att fira Fredrik.  Han fick bl a  en didgeridoo. Jakob visade sig ha oanade talanger  och är den som hittills lyckats bäst med att få ton i den. Vi har också haft ett litet melodifestivalfirande med 3 andra svenska familjer här. Trångt men mysigt.

På onsdag är det dags för Harmony day i skolan. Rebeckas klass har återigen tilldelats Kina och Jakobs klass har Mexiko, så i år ska jag laga texmex-mat.

/Charlotte

 

 

Februari 2014

Nu har vi troligen de sista gästerna på besök. Heidi är här med sina 3 barn, varav ett är en fd klasskamrat till Rebecka. Vi har såklart badat mycket, både i poolen och på stranden J. Igår var en extra ansträngande dag för dem då båda de äldsta barnen fick vara med i skolan och på kvällen åkte vi och lyssnade och tittade på Trollflöjten på operan (med undantag av Fredrik och Jakob). Det var jättetrevligt, men det blev lite sent för barnen. Tack och lov vaknade de inte när brandlarmet gick halv två i natt.

Många av våra svenska kompisar har också sportlovsbesökare, så vårt vanliga umgänge har lite paus nu. Dock försöker Dee och jag att återuppta vår morgonträning och jag kör på med min axel-rehab. Det gör inte lika ont längre, men är ack så segt.

Barnen verkar nöjda med sina nya klasser och det känns bra. Jakob har en manlig lärare och Rebecka kom med nästan alla hon ville vara med, inkl. svenska Elin. Som skolsport valde Jakob tennis och Rebecka “Stand-Up-Paddelboarding”. Aktiviteterna har också kört igång med piano och hiphop för Rebecka och fotboll för Jakob. Själv har jag börjat plugga! En distanskurs på kvartsfart i trendspaning – jätteintressant faktiskt!

Fredrik har kört sitt första triathlon och trots att han blev helt utmattad och kom sist, så blev han taggad, så nu kör han, förutom surfning och löpning, även cykling och simning. Ikväll har han simlektion för att förbättra sitt frisim.

Även om man försöker inte tänka alltför mycket på hemresan, så har jag ändå börjat kolla upp fraktkostnader, jobb etc. Det är definitivt med blandade känslor..., men jag försöker göra det roligare genom att shoppa lite nya jobbkläder för Sverige. Efter att ha köpt en svart kjol och en grå kavaj kände jag ändå ett visst vemod och förskräckelse över att bli grå och se ut som alla andra igen, så sedan dess har det blivit lite av en färgexplosion av nya kläder. Men nu får jag lugna ner mig och tänka på packningen…

 

Ett ställe som jag definitivt tänker besöka igen innan hemfärd är Shangri-La hotells bar på 36:e våningen i stan. Det var tänkt som ett kort stopp på väg till kinesiska nyårsparaden i början av månaden, men vi hade så kul och hamnade på en så trevlig italiensk restaurant efteråt, att vi kom fram lagom till de avslutande fyrverkerierna.

Slutet på resan till NZ

Nu har vi varit hemma i ca en vecka och både skola och jobb har dragit igång igen. Min kära vän Dee och hennes barn har äntligen kommit tillbaka efter 9 långa månader i England, så det är jätteskoj!

Eftersom vi hade skrivit blogginlägg nr 3 om Nya Zealand, så lägger jag ändå upp det, för er som vill veta mer om resan.

Forspaddling gillade hela familjen skarpt, Fredrik så mycket att han gjort det ytterligare en gång. Vi körde vidare norrut och gjorde en liten vandringstur i Abel Tasman national park. För att få Jakob med på noterna lekte vi “eagle tag” hela vägen upp för berget, så det blev den dagens träningspass J. Vi bodde, badade och spelade minigolf i Kaiteriteri.

Sista hela dagen på sydönkörde vi österut, passerade Nelson och sov på en underbar campingplats vid en flod. Här hade en del av Hobbitfilmen spelats in. Vissa roliga campinglösningar fick man också se under resans gång.

Bara att fälla ihop tältet och köra

Nästa dag, i ösregn, körde vi vidare mot Picton. Färjeturen från Sydön till nordön tar 3,5 timmar och typiskt nog hade jag precis läst ut bok nr två kvällen innan. Det blev lite spel med barnen istället.

Väl framme i Wellington hastade vi direkt vidare norrut, hem till Julies mamma I Palmerston North. Vi blev väl omhändertagna och guidades runt både i staden, kring Massey universitetet (som Fredrik just nu har ett uppdrag för) och på landsbygden runt om. De äger fortfarande en fårfarm, men har den utarrenderad. När vi kom dit höll grannarna just på att skilja lammen från tackorna och hade 3 får att klippa. Det är alltid kul att se hundarna jobba och det var första gången vi alla fyra var i en ullklippningslada. Halva utrymmet består av boxar där man har fåren. I mitten fanns 4 elektriska fårklippningsrakknivar, golvet var täckt av den sämsta ullen (den smutsiga kring rumpan…) och i andra änden av byggnaden fanns plats att lägga ut den fina ullen och en ullpressningsmaskin. Man säljer det i balar och får ca 5 dollar per kilo fin ull. En normalstor tacka ger ca 4 kg ull per klippning och de klipps en till två gånger per år beroende på ras etc.

 
 

Efter en natt här körde vi vidare mot Napier, en vacker art Deco stad vid östkusten. Den totalförstördes vid en jordbävning 1931 och återuppbyggdes i tidens anda. Staden är även NZ näst största containerhamn och vi åt på en härlig fiskrestaurant i rätt kvällsläge. Nästa natt tillbringade vi hos ytterligare ett raftingställe i Mohaka. Här gav sig Fredrik iväg på en heldagspaddling, (grade 5) med en massa ynglingar medan barnen och jag körde till Hastings och gick på Splash Planet. Det var ett kul vattenland med både varma bad, 5 vattenrutschkanor, några åkattraktioner och minigolf. Jättekul hade vi! På em körde jag upp till Taupo där vi mötte fam Lövgren. Fredrik fick lifta dit efter sitt lilla äventyr och allt gick bra.

 

Nästa dag besökte vi ett vulkaniskt område vi Orakei Korako, väldigt häftigt med bubblande lerpölar, heta källor och geisrar. Därefter drog vi vidare till Rotorua och hade en mysig BBQ på campingen. I Rotorua gjorde vi lite olika saker. Barnen följde med fam Lövgren och åkte gondol och lådbilsrodel igen, jag gick på stan och Fredrik cyklade mountainbike. Alla var nöjda.

Nästa rutt gick mot Mount Manganui, en fin semesterort vid havet som bildades vid ett vulkanutbrott för länge, länge sedan. Fina stränder på båda sidorna, men ganska blåsigt.

 

Därefter besökte vi Hobbiton och guidades runt i hela hobbitbyn. Det var verkligen vackert och kul att höra hur de lekt med perspektiven och gjort en massa filmtrix.

 

Natten tillbringades på ornitologernas favoritstrand vid Miranda.

Sista dagarna i NZ tillbringade vi i Auckland och träffade vänner. Vi åkte till den svarta stranden Piha med barnens fd skolkompisar Hazel och Jed.

Vi var hemma hos Romain och åt en god middag som Monique lagat. Det var kul att träffa dem, men ack så rostig ens franska är.... Slutligen bjöds vi på en härlig brunch hemma hos Per och Susanne och sade farväl till Linda, Markus och Daniel.

Nya Zealand gav mersmak och vi skulle gärna åka tillbaka en annan gång, men det var också skönt att komma tillbaka till värmen i Sydney.

 

Vidare genom Nya Zealands storslagna sceneri

Att rulla fram genom Nya Zealands fantastiska natur I en husbil är verkligen något vi kan rekommendera. Man stannar där man vill och tar dagen lite som den kommer. Vi har på det stora hela också haft en väldigt tur med vädret.

Vattenfall, glaciärer, fjordar, får och serpentinvägar – det är ganska mycket som påminner om mina barndoms campingsemestrar i Norge och jag är säker på att mina föräldrar skulle uppskatta att semestra även här. Nya Zealändarna vinner inga priser för sin arkitektur, men landskapet är fantastiskt.

Efter vår freedom camping körde vi längs en sagolikt vacker väg som leder till Mount Cook. Den avslutades med en titt in i en utställning om Sir Edmund Hillary samt en liten vandring till the Blue lakes och glaciären. Tyvärr smälter den med ca 20 m per år, så vi såg bara en liten tunga av den, men imponerades av denna overkliga sjö.

 

Vi fortsatte färden söderut där vi klimatet blev varmare och så småningom stötte vi på frukt- och vinodlingar. I dalen låg även ett litet gårdsmejeri där vi stannade till och köpte getost. På vår vidare färd ner mot Queenstown stannade vi och tittade på bungyjumping från Kawarau bron (över floden). Det var på denna plats bungyjumpet föddes.

 

Solen stårlade men det var ganska blåsigt när vi kom till Queenstown. Hit åker alla som söker efter adrenalinstinna upplevelser. Förutom bungyjump av olika slag, kan man här åka jetboat, paddla nerför forsar, göra paragliding, kajaka, cykla mountainbike mm.  Efter en lunch i stan tänkte vi ta en liten promenad i parken. Där fanns en fresbee-golfbana! Ett otippat nöje som fick barnen att med glädje rusa runt I hela parken. På kvällen tog vi gondolen upp för berget och åkte “luge”, en sorts lådbilskälkar. Det var väldigt skoj och vi var nöjda med våra lite lugnare aktiviteter.

 

Nästa dag vaknade vi till hällregn, så vi beslöt att det var en perfekt kördag. Sagt och gjort, efter lite provianterande drog vi söderut till Te Anau. Efter lunch och en kortare vandringstur (F+C) körde vi vidare mot Milford Sound. Ytterligare en spektakulär bilfärd. Landskapet är väldigt likt Norge i den här delen av landet. Dagen efter kom vi fram till Milford Sound och tog en båtkryssning på fjorden. Vi såg bla vattenfall och pälssälar.

 Nästa övernattning skedde bland alpackor i Mossburn. Tillbaka i Queenstown åkte vi jetbåt i shootover-ravinen. Det var otroligt häftigt! Efter denna adrenalinkick körde vi upp i lugnet bland bergen.Vi passerade massor med betande får och pratade med några fåraherdar på vägen. 2 gubbar  och 5 hundar har hand om 7000 får!

Vi slog läger vid lake Moke. En fridfull plats. Man kunde även härifrån ge sig iväg på olika vandringar, men Jakob bestämde sig för att han ville bestiga berget. .. Vi andra var väl måttligt roade av detta förslag, men han stod fast vid det även nästa morgon, så vi gav oss iväg, hela familjen. Rebecka och jag nöjde oss med 1/3, medan Jakob och Fredrik kämpade sig upp till toppen. Det var verkligen brant på sina ställen, så vi var grymt imponerade av Jakobs bedrift. Det är så lustigt – om han själv sätter målen så orkar han hur mycket som helst, medan det ibland är omöjligt att släpa med honom på en 15 minuters tur för att titta på ett vattenfall eller något annat vackert.

Jakob och Fredrik med Moke Hill i bakgrunden

Motvilligt lämnade vi Lake Moke och körde mot Arrowtown. En mysig guldgrävarstad från slutet av 1800-talet. Vi övernattade på en blåsig camping i Wanaka. I denna lilla stad fanns “the Puzzling world” - en annan aktivitet på vår topp-tio-lista. Här sprang vi runt i en labyrint, tittade på illusioner och provade olika kluriga spel och pussel. Vi kunde lätt ha stannat här längre J.

Gårdagens etapp tog oss från Wanaka till västkusten. Vi passerade Haast och Nya Zealands längsta enfiliga bro! (760 m, något de är väldigt stolta över…) Vi hade ingen aning om att det var så mycket regnskog här. I princip kör man hela vägen från Wanaka till Franz Josef  genom regnskog. Idag hann vi också med en helikoptertur över Fox-glaciären och att titta på lysmaskar. I morgon väntar panncake rocks och forspaddling J!

NZ road trip

Idag vaknade jag med följande utsikt. Mt Cook i bakgrunden.

Stället heter lake Pukaki och är andra övernattningsplatsen på vår campingsemester på nya Zeeland. 

Resan inleddes inte på bästa sätt då vi dels hade glömt våra internationella körkort och dessutom hade problem med kortbetalningen för att få ut bilen. När vi väl fick den blev vi glatt överraskade då vi hade blivit fett uppgraderade.

Vi tillbringade vår första natt i campervan någonsin på en campingplats i Geraldine. 

Gårdagen blev en toppendag. Vi startade med minigolf (given campingaktivitet) och satte oss sedan i bilen för färd mot lake Tekapo. Väl där fick vi beskåda den ljusblå sjön samt the church of the good shepard. 

 

Innan vi lämnade Tekapo tog vi ett dopp i hot pools. Vår övernattning vid lake Pukaki kändes som en fullträff efter en mycket lyckad dag. Nedan ser ni vår campervan och familjen samlad innan middagen.

Idag skall vi åka till mt Cook. Förhoppningsvis kan vi lura med barnen på en liten promenad.

Må gott!

Fredrik