Barn, bränder och bröllop

Som ni säkert läst i tidningarna, så pågår stora skogsbränder på många ställen i Australien. Det är väldigt torrt i markerna och nationalparkerna är/har varit stängda. Det största branden, som fortfarande inte är under kontroll,  är i the Blue mountains och täcker ca 60 000 ha. Det är ca 8 mil från Sydney och vissa dagar känner man både rökdoften och ser de åskfyllda molnen.

 

Förra helgen var vi på bröllop hos en av Fredriks kollegor. Det var väldigt kul att få vara med och se hur det går till här. Mestadels väldigt likt den svenska cermonin såklart, men bruden gavs bort av sin far och vi sjöng inga psalmer. Det kan ha berott på att det var en borgerlig ceremoni, men jag vet inte. Mycket fotograferande var det i alla fall. Jag har nog aldrig varit på ett så väldokumenterat och välregisserat bröllop. 3-4 fotografer sprang runt och fotograferade både vid vigseln och på festen.

På festen satt brudparet tillsammans med tärnorna och best-männen på honnörsbordet och alla andra vid runda bord. Man satt jämte sin partner, vilket var praktiskt eftersom menyn bestod av 2 förrätter, 2 huvudrätter och 2 desserter, och de placerades ut till “varannan”, så man kunde smaka av båda J. Alla vid honnörsbordet höll tal liksom de båda fäderna. Inga andra. Det var inte heller några sånger eller annat spektakel under middagen. Efter tårtskärning och klänningsbyte var det dags för brudvalsen, som i det här fallet var en inövad korreograferad dans. Sen fick  även vi dansa lite, men höjdpunkten var de små pojkarna som tog över dansgolvet med sina “hiphop-moves”.

 

Liz och Peter var så fina och det var väldigt roligt att få dela deras bröllopsdag!

Skolan är igång igen efter lovet och på fritiden leker Jakob med “Trash packs” eller spelar Skylanders. Han har dock visat lite intresse för att prova på surfning (äntligen!), så det kanske blir till nästa helg.

Rebecka har varit ute i vågorna 2 ggr sedan vi kom tillbaka och verkar lite småtaggad på att fortsätta surfa hon också.

Annars har hon precis kommit hem från 3 dagars “sports camp”. Väldigt trött och glad berättade hon om allt de fått göra; bågskytte, kajakpaddling, klättra klättervägg, bygga flotte, höghöjdsbana och en massa lekar och samarbetsövningar. Verkligen skoj! Inte riktigt som de lägerskolor som man själv fick åka på precis….

 

Eriksgata i Sverige

Ja så kändes det verkligen! Vi bjöds på så mycket trevligheter att vi knappt kunde tro det var sant. Redan på flygplatsen blev vi mötta både av farmor och farfar och bästisen Ella med mamma och syster. Ballonger och kramkalas!

Första veckan var det släkten i fokus. Vi firade Åkes 70-årsdag med trevlig familjemiddag och sedan bar det iväg till Enegärde. Huset var helt förvandlat med nya fönster, ny panel , nytt tak, nytt uterum och nytt badrum. Det var jättefint och man förstår hur mycket arbete som lagts ner. Ulla har verkligen gjort en storrensning! På landet lekte Jakob mycket med Emil och vi var ute i skogen en del. Att plocka fina soppar var roligt, men när han sen snubblade och fick en pinne på kinden då grät Jakob och sa: “Jag hatar skogen, jag ska aldrig mer plocka svamp och jag tänker INTE bli någon orienterare”… nåja vi får hoppas att han inte står fast vid det.

 

På söndagen åkte vi till Växjö och hälsade på  barnens gammelfarmor Gun-Britt. Det var uppskattat! På tisdagen kom sen mina föräldrar upp och hälsade på i några dagar. Vi besökte det nya glasmuseet i Limmared och mor och jag tog en shoppingtur till Gällstad.

 

Väl tillbaka i Stockholm ägnade sig barnen åt olika skolbesök. Några dagar hälsade Rebecka på sin gamla skola, hon följde med Maria till Adolf Fredrik en dag och med Ella till Ytterbyskolan en annan. Jakob var 2 dagar på Bergshamraskolan och båda njöt av att få träffa sina gamla kompisar. De hade också skoj på Mörbybadet fick sova över hos sin gammelmoster. T o m vår bostadsrättsförenings Oktoberfest var vi med på J Kul, kul!

Vi hade en supertrevlig kräftskiva med “gamla Växjögänget” och massor med andra mysiga luncher och middagar. Tack till er alla! Anmärkningsvärt var att vi under dessa 3 veckor såg 5 nya hem. Fam Lindhs fina funkishus i Tranås där barnen lekte helhjärtat i den stora trädgården, fam Hovmöllers nya lägenhet vid Sollentuna centrum, lagom stor och perfekt läge, fam Erikssons nya hus i Lindholmen, en riktig idyll, Helenas övernattningslägenhet vid Odenplan och slutligen som första gäster i fam Jämtins nya hus under pågående renovering, också jättefint.  

Det var väldigt roligt, mysigt och trevligt att träffa allihop - hela släkten, alla vänner och fd kollegor och skolkompisar – Puss och kram! Sen vill jag särskilt tacka min underbara svärmor Ulla som gjorde det hela möjligt. Så snällt att inte bara låta oss invadera huset i 3 veckor utan också låna ut sin bil till mig, så jag kunde fara runt kring stan. Nu är “längtans-batterierna” påfyllda och det känns bra att åter vara med Fredrik i soliga Manly.

Nu är jag uppe i varv, så det höga tempot har fortsatt med surflektion, tjejkväll och bröllop! :-)

 

 

Ha det gott! Kramar Charlotte

New Zealand

Sedan 6 veckor är jag varit utlånad till vårt Nya Zeeländska kontor. Teamet vill ha mig på plats i början av projektet, så det har blivit 2 resor, varav den senaste fortfarande pågår. Så medan resten familjen befinner sig i Sverige, så är jag så långt därifrån som det går att komma.

Den största staden på Nya Zeeland är Auckland. Det är där som landets affärscentrum finns, och det är också där som min arbetsgivare finns representerad.

Första resan var måndag till fredag, vilket gjorde att det mest blev jobb. Den här gången fick jag en helg också, vilket gjorde att jag hade mer tid att utforska omgivningarna.

Jobbresor kan bli ganska enformiga. Kvällarna blir ensamma middagar följt av hotell. I fredags följde jag ett Facebook-tips och tog mig till en sunkig Irländsk bar som annonserade om live-musik. Stället hade för kvällen en fantastisk jazztrio (som sedan blev kvartett). Jag var en av tre som inte var där bara för att ölen var billig.

 

Lördagen tillbringade jag på ett förträffligt sätt tillsammans med Markus pappa och hans fru. Jag fick hälsa på i deras fina hem och sedan tog vi en tur på den norra sidan av vattnet som delar Auckland. Där finns det, precis som i Sydney ett antal förorter som ligger vackert vid stranden. Dagen avslutades på ett Steakhouse i trendiga Ponsonby som nog var det bästa som jag har varit på. Tack för en fantastisk dag, Pähr och Susanne!

Innan jag kom till Auckland hade regionchefen, Devin, som också surfar, erbjudit mig att följa med på en surftur. Jag hade packat våtdräkten och var laddad. Det visade sig dock att naturen ville annat. Dagen till ära bjöd nämligen tasmanska havet på 5 meter höga vågor och kraftig pålandsvind. Devin tog med mig ut till stranden vid Muriwai där jag fick se på krafterna.

 

I stället för surfing fick det bli en mountainbiketur. Vi åkte till Woodhill där en MTB klubb har ordnat massor av fina slingor i en skog som för tankarna till svensk kustnära tallskog. Vi undvek de värsta hindren och lyckades klara oss helskinnade. Detta var första gången som jag provade MTB sedan jag bröt fingret i Manly for 18 månader sedan.

 

På eftermiddagen fick jag följa med Devin hem tills hans hem. Vi tog en kajaktur tillsammans med hans New Foundland björn Hazel.

 

Därefter fick jag vara med på söndagsmiddag tillsammans med hans fru Kate, deras tre barn, och hennes föräldrar.

I dag träffade jag min släkting Romain. I sitt nya hus bjöd han på musslor och mycket trevligt franskt sällskap. Till musslorna bjöd han på skumpa från hans winery som han sabrerade med foten av ett vinglas. Coolt! 

På fredag blir det återresa till Manly. Det skall bli skönt med värme igen.