Februari 2014

Nu har vi troligen de sista gästerna på besök. Heidi är här med sina 3 barn, varav ett är en fd klasskamrat till Rebecka. Vi har såklart badat mycket, både i poolen och på stranden J. Igår var en extra ansträngande dag för dem då båda de äldsta barnen fick vara med i skolan och på kvällen åkte vi och lyssnade och tittade på Trollflöjten på operan (med undantag av Fredrik och Jakob). Det var jättetrevligt, men det blev lite sent för barnen. Tack och lov vaknade de inte när brandlarmet gick halv två i natt.

Många av våra svenska kompisar har också sportlovsbesökare, så vårt vanliga umgänge har lite paus nu. Dock försöker Dee och jag att återuppta vår morgonträning och jag kör på med min axel-rehab. Det gör inte lika ont längre, men är ack så segt.

Barnen verkar nöjda med sina nya klasser och det känns bra. Jakob har en manlig lärare och Rebecka kom med nästan alla hon ville vara med, inkl. svenska Elin. Som skolsport valde Jakob tennis och Rebecka “Stand-Up-Paddelboarding”. Aktiviteterna har också kört igång med piano och hiphop för Rebecka och fotboll för Jakob. Själv har jag börjat plugga! En distanskurs på kvartsfart i trendspaning – jätteintressant faktiskt!

Fredrik har kört sitt första triathlon och trots att han blev helt utmattad och kom sist, så blev han taggad, så nu kör han, förutom surfning och löpning, även cykling och simning. Ikväll har han simlektion för att förbättra sitt frisim.

Även om man försöker inte tänka alltför mycket på hemresan, så har jag ändå börjat kolla upp fraktkostnader, jobb etc. Det är definitivt med blandade känslor..., men jag försöker göra det roligare genom att shoppa lite nya jobbkläder för Sverige. Efter att ha köpt en svart kjol och en grå kavaj kände jag ändå ett visst vemod och förskräckelse över att bli grå och se ut som alla andra igen, så sedan dess har det blivit lite av en färgexplosion av nya kläder. Men nu får jag lugna ner mig och tänka på packningen…

 

Ett ställe som jag definitivt tänker besöka igen innan hemfärd är Shangri-La hotells bar på 36:e våningen i stan. Det var tänkt som ett kort stopp på väg till kinesiska nyårsparaden i början av månaden, men vi hade så kul och hamnade på en så trevlig italiensk restaurant efteråt, att vi kom fram lagom till de avslutande fyrverkerierna.

Slutet på resan till NZ

Nu har vi varit hemma i ca en vecka och både skola och jobb har dragit igång igen. Min kära vän Dee och hennes barn har äntligen kommit tillbaka efter 9 långa månader i England, så det är jätteskoj!

Eftersom vi hade skrivit blogginlägg nr 3 om Nya Zealand, så lägger jag ändå upp det, för er som vill veta mer om resan.

Forspaddling gillade hela familjen skarpt, Fredrik så mycket att han gjort det ytterligare en gång. Vi körde vidare norrut och gjorde en liten vandringstur i Abel Tasman national park. För att få Jakob med på noterna lekte vi “eagle tag” hela vägen upp för berget, så det blev den dagens träningspass J. Vi bodde, badade och spelade minigolf i Kaiteriteri.

Sista hela dagen på sydönkörde vi österut, passerade Nelson och sov på en underbar campingplats vid en flod. Här hade en del av Hobbitfilmen spelats in. Vissa roliga campinglösningar fick man också se under resans gång.

Bara att fälla ihop tältet och köra

Nästa dag, i ösregn, körde vi vidare mot Picton. Färjeturen från Sydön till nordön tar 3,5 timmar och typiskt nog hade jag precis läst ut bok nr två kvällen innan. Det blev lite spel med barnen istället.

Väl framme i Wellington hastade vi direkt vidare norrut, hem till Julies mamma I Palmerston North. Vi blev väl omhändertagna och guidades runt både i staden, kring Massey universitetet (som Fredrik just nu har ett uppdrag för) och på landsbygden runt om. De äger fortfarande en fårfarm, men har den utarrenderad. När vi kom dit höll grannarna just på att skilja lammen från tackorna och hade 3 får att klippa. Det är alltid kul att se hundarna jobba och det var första gången vi alla fyra var i en ullklippningslada. Halva utrymmet består av boxar där man har fåren. I mitten fanns 4 elektriska fårklippningsrakknivar, golvet var täckt av den sämsta ullen (den smutsiga kring rumpan…) och i andra änden av byggnaden fanns plats att lägga ut den fina ullen och en ullpressningsmaskin. Man säljer det i balar och får ca 5 dollar per kilo fin ull. En normalstor tacka ger ca 4 kg ull per klippning och de klipps en till två gånger per år beroende på ras etc.

 
 

Efter en natt här körde vi vidare mot Napier, en vacker art Deco stad vid östkusten. Den totalförstördes vid en jordbävning 1931 och återuppbyggdes i tidens anda. Staden är även NZ näst största containerhamn och vi åt på en härlig fiskrestaurant i rätt kvällsläge. Nästa natt tillbringade vi hos ytterligare ett raftingställe i Mohaka. Här gav sig Fredrik iväg på en heldagspaddling, (grade 5) med en massa ynglingar medan barnen och jag körde till Hastings och gick på Splash Planet. Det var ett kul vattenland med både varma bad, 5 vattenrutschkanor, några åkattraktioner och minigolf. Jättekul hade vi! På em körde jag upp till Taupo där vi mötte fam Lövgren. Fredrik fick lifta dit efter sitt lilla äventyr och allt gick bra.

 

Nästa dag besökte vi ett vulkaniskt område vi Orakei Korako, väldigt häftigt med bubblande lerpölar, heta källor och geisrar. Därefter drog vi vidare till Rotorua och hade en mysig BBQ på campingen. I Rotorua gjorde vi lite olika saker. Barnen följde med fam Lövgren och åkte gondol och lådbilsrodel igen, jag gick på stan och Fredrik cyklade mountainbike. Alla var nöjda.

Nästa rutt gick mot Mount Manganui, en fin semesterort vid havet som bildades vid ett vulkanutbrott för länge, länge sedan. Fina stränder på båda sidorna, men ganska blåsigt.

 

Därefter besökte vi Hobbiton och guidades runt i hela hobbitbyn. Det var verkligen vackert och kul att höra hur de lekt med perspektiven och gjort en massa filmtrix.

 

Natten tillbringades på ornitologernas favoritstrand vid Miranda.

Sista dagarna i NZ tillbringade vi i Auckland och träffade vänner. Vi åkte till den svarta stranden Piha med barnens fd skolkompisar Hazel och Jed.

Vi var hemma hos Romain och åt en god middag som Monique lagat. Det var kul att träffa dem, men ack så rostig ens franska är.... Slutligen bjöds vi på en härlig brunch hemma hos Per och Susanne och sade farväl till Linda, Markus och Daniel.

Nya Zealand gav mersmak och vi skulle gärna åka tillbaka en annan gång, men det var också skönt att komma tillbaka till värmen i Sydney.