Nu har vi varit hemma i ca en vecka och både skola och jobb har dragit igång igen. Min kära vän Dee och hennes barn har äntligen kommit tillbaka efter 9 långa månader i England, så det är jätteskoj!
Eftersom vi hade skrivit blogginlägg nr 3 om Nya Zealand, så lägger jag ändå upp det, för er som vill veta mer om resan.
Forspaddling gillade hela familjen skarpt, Fredrik så mycket
att han gjort det ytterligare en gång. Vi körde vidare norrut och gjorde en
liten vandringstur i Abel Tasman national park. För att få Jakob med på noterna
lekte vi “eagle tag” hela vägen upp för berget, så det blev den dagens
träningspass J.
Vi bodde, badade och spelade minigolf i Kaiteriteri.
Sista hela dagen på sydönkörde vi österut, passerade Nelson
och sov på en underbar campingplats vid en flod. Här hade en del av
Hobbitfilmen spelats in. Vissa roliga campinglösningar fick man också se under resans gång.
Bara att fälla ihop tältet och köra |
Nästa dag, i ösregn, körde vi vidare mot Picton.
Färjeturen från Sydön till nordön tar 3,5 timmar och typiskt nog hade jag
precis läst ut bok nr två kvällen innan. Det blev lite spel med barnen
istället.
Väl framme i Wellington hastade vi direkt vidare norrut, hem
till Julies mamma I Palmerston North. Vi blev väl omhändertagna och guidades
runt både i staden, kring Massey universitetet (som Fredrik just nu har ett
uppdrag för) och på landsbygden runt om. De äger fortfarande en fårfarm, men
har den utarrenderad. När vi kom dit höll grannarna just på att skilja lammen
från tackorna och hade 3 får att klippa. Det är alltid kul att se hundarna
jobba och det var första gången vi alla fyra var i en ullklippningslada. Halva
utrymmet består av boxar där man har fåren. I mitten fanns 4 elektriska
fårklippningsrakknivar, golvet var täckt av den sämsta ullen (den smutsiga
kring rumpan…) och i andra änden av byggnaden fanns plats att lägga ut den fina
ullen och en ullpressningsmaskin. Man säljer det i balar och får ca 5 dollar
per kilo fin ull. En normalstor tacka ger ca 4 kg ull per klippning och de
klipps en till två gånger per år beroende på ras etc.
Efter en natt här körde vi vidare mot Napier, en vacker art
Deco stad vid östkusten. Den totalförstördes vid en jordbävning 1931 och
återuppbyggdes i tidens anda. Staden är även NZ näst största containerhamn och
vi åt på en härlig fiskrestaurant i rätt kvällsläge. Nästa natt tillbringade vi
hos ytterligare ett raftingställe i Mohaka. Här gav sig Fredrik iväg på en
heldagspaddling, (grade 5) med en massa ynglingar medan barnen och jag körde
till Hastings och gick på Splash Planet. Det var ett kul vattenland med både
varma bad, 5 vattenrutschkanor, några åkattraktioner och minigolf. Jättekul
hade vi! På em körde jag upp till Taupo där vi mötte fam Lövgren. Fredrik fick
lifta dit efter sitt lilla äventyr och allt gick bra.
Nästa dag besökte vi ett vulkaniskt område vi Orakei Korako,
väldigt häftigt med bubblande lerpölar, heta källor och geisrar. Därefter drog
vi vidare till Rotorua och hade en mysig BBQ på campingen. I Rotorua gjorde vi
lite olika saker. Barnen följde med fam Lövgren och åkte gondol och lådbilsrodel igen,
jag gick på stan och Fredrik cyklade mountainbike. Alla var nöjda.
Nästa rutt gick mot Mount Manganui, en fin semesterort vid
havet som bildades vid ett vulkanutbrott för länge, länge sedan. Fina stränder
på båda sidorna, men ganska blåsigt.
Natten tillbringades på ornitologernas favoritstrand vid Miranda.
Sista dagarna i NZ tillbringade vi i Auckland och träffade vänner. Vi åkte till den svarta stranden Piha med barnens fd skolkompisar Hazel och Jed.
Vi var hemma hos Romain och åt en god middag som Monique lagat. Det var kul att träffa dem, men ack så rostig ens franska är.... Slutligen bjöds vi på en härlig brunch hemma hos Per och Susanne och sade farväl till Linda, Markus och Daniel.
Nya Zealand gav mersmak och vi skulle gärna åka tillbaka en annan gång, men det var också skönt att komma tillbaka till värmen i Sydney.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar