Jag fick lite dåligt samvete efter Mattias Js kommentar, så nu får det bli en liten uppdatering på läget här i Sydney från min sida.
För det mesta så har vi det mycket bra här. Vi mår relativt bra och har börjat få en del vänner som vi umgås med på helgerna. Det har börjat bli svalare nu. Vädret påminner mycket om en solig septemberdag i stockholm. Kall morgon med klar luft. Lägenheten blir svinkall på morgonen. Lite svensk isolering och 2-glasfönster skulle sitta fint.
Jobbmässigt har det varit lite upp och ner. Jag hade en mycket intensiv period fram till slutet på februari innan det blev total stiltje. Det finns inget värre för en konsult än att inte ha ett uppdrag. Man kör självstudiekurs efter självstudiekurs. Skittrist. För 3 veckor sedan fick jag chansen på ett nytt uppdrag på EMI Music. Uppdraget är att rädda upp ett datalager som hade havererat och där det hade skurit sig med den tidigare leverantören. Det går mycket bra. Kunden är nöjd och jag får möjlighet att visa vad jag går för. Dessutom är det lite kul med byte av omgivning. De kör senaste hitsen hela dagarna på videoskärmar och med ganska högt ljud stundtals.
I går, när jag skulle sätta mig på skrivbordsstolen så hörde jag ett "rrritch" när brallorna gick upp på ett ofördelaktigt ställe. Not good. Vad gör man när man sitter i kontorslandskap och detta händer? Jag råkade ha en säkerhetsnål i väskan så det löste problemet tillfälligt. På lunchen letade jag och min kollega en bra stund efter en klädaffär. När vi till slut hittade en, så hade de givetvis en massa olika typer av jeans som jag inte kunde ha. (Är det nån mer än jag som känner sig gammal i en jeansaffär) Jag lyckades till slut få på mig ett par som funkade (pga att det var lite stretch). "They look really good on you!" sa expediten som var tok-gay när han tog emot kreditkortet.
Surfningen går si och så. För två veckor sedan tappade jag brädan efter ett fall och en våg sköljde den på mig så jag fick den i bröstet. Jag tror att jag fick en spricka i revbenet för det gjorde riktigt ont och känns fortfarande. Fram till dess hade det gått hyggligt. Jag får nog säga att det nog är det svåraste jag nånsin har gett mig på. Det är så många saker som måste klaffa för att det skall funka. Man måste vara på exakt rätt ställe vid rätt tid. Det är urjobbigt att paddla med armarna. Sen när vågen kommer måste man vara explosiv så att man kommer upp direkt medan man har fart. Sen kan man börja surfa. När man väl står är det helt underbart. Det är tyvärr mycket korta stunder som man får glädjas.
Jag har kommit igång med löpningen igen så smått. Det har blivit några pass i gymmet och på strandpromenaden. Snart kommer jag nog hålla jämna steg med Charlotte. Jag kan inte nog uttrycka min glädje för att Charlotte har kommit igång med träning på riktigt. Hon är urduktig!
Häromveckan såg jag på websändningen av tiomila. Av saker som jag saknar från Sverige så ligger längdåkningen och orienteringen väldigt högt på listan.
Så värst mycket basspelande har det inte blivit. Rebecka har däremot börjat ta pianolektioner. Vi försöker få henne att öva. Oj, vad jag känner igen mig i henne.
Cellojävel...
Vi fick ju en del presentkort på aktiviteter på vår 40-årsfest i höstas. En av dessa var en vinprovning från Janne&Linda. Denna var vi på förra veckan. Mycket trevligt. Tack!
Andra bilden är från färjeturen förra veckan. Ni som har FaceBook har redan sett delfinen. Nu börjar tiden på året då djurlivet är som intensivast. Jag hoppas kunna presentera flera djurbilder så småningom.
/Fredrik