Min vardag

Eftersom Fredrik ännu inte återfått inspirationen, och Rebecka lider av hemlängtan alltsedan Ellas besök, så blir det återigen jag som skriver.

Även om jag har relativt mycket "egentid" nu, och försöker hänga med i det som händer här, så är det svårt att vara med på allt, kikade bara en kort stund på beachvolleybolltävlingarna de hade på stranden häromveckan och S:t Patricks Day märkte jag först efter jag hade mött 4 personer med grönt hår. Försökte ta reda på vad de firar, men ingen verkar veta. Det är ju ett helgon, men viktigast verkar vara att gå till puben. Får väl försöka delta lite bättre nästa år.

Anzac day högtidlighölls förra veckan, då man visar sin respekt för att som deltagit och stupat i krig. Australien ingår i ”the allied forces” och har således stridigt i samma slag som engelsmännen under hela 1900-talet. De hade en ceremoni på skolsamlingen dagen innan, men varken Jakob eller Rebecka förstod egentligen vad som pågick, förrän jag förklarade för dem.

Mitt jobb var det någon som ville veta mera om. Jag arbetar på ett företag som heter PanthaCorp som arbetar med mjukvaruutveckling, bl a har de skapat appen ”showtheloo”, mest som marknadsföring. Jag är ngn typ av office manager, och arbetar med administrativa och praktiska frågor mest. Ska ta över lönekörningar och hemsidesuppdateringar och hjälpa till med rekryteringar så småningom, men har hittills mest arbetat med deras intranät och med kontorsutformningen. Vi ska ha in fler arbetsplatser och inreda ett mötesrum bl a. Det är ett perfekt jobb för mig just nu, halvtid med flexibla tider, så jag fortfarande kan tillbringa mycket tid med barnen och ägna mig åt min träning.

Träningen; motivationen för mig är mitt trevliga sällskap. Jag har inga ambitioner om att väga mindre eller så, men skulle vilja få lite bättre kondis. Jag springer ca 4 km några gånger per vecka med Dee och Diane och avslutar ofta med ett 50-tal ”burpies” eller annan styrketräning. Det är Diane som läser på internet om olika intressanta träningstips och Dee och jag hänger på. Jag simtränar en gång i veckan med Karen och försöker gå på aerobics i norska kyrkan om onsdagarna.

I norska kyrkan händer det mycket skoj… förutom aerobics, så har de quiz-kvällar en gång i månaden. Nu har vi varit på 2 stycken, båda gångerna har Dee, Sam och Teya varit med. Vi träffar trevliga norska studenter, har frågesport och äter våfflor. Barnen älskar det och vi börjar komma över vår åldersnoja. Norska ungdomar är väldigt trevliga och hela aktiviteten har inspirerat barnen att göra egna frågesporter hemma.

Alla varnade oss för ormar och spindlar när vi åkte hit, men de farliga sorterna har vi bara sett på zoo. Små ormar har vi sett några uppe på North Head och spindlar ser man så fort man ser ett träd eller en buske. De som är ute och tränar tidigt på morgonen springer med en pinne framför sig för att slippa få spindelväv i ansiktet…. Det är därför jag brukar vänta tills 9 med att ge mig iväg, även om man inte ser så många kryp längs strandpromenaden precis.

När vi var på båtutflykt med mor och far stötte vi på detta glada tantgäng – jag kunde verkligen se FV (=mitt tjejgäng) framför mig om 20 år!!! 

 

Även mitt pysslande försöker jag upprätthålla lite på egen hand. Jag har precis lärt mig virka!!! Det finns ännu inga användbara resultat av denna kunskap, men jag arbetar lite med en väggdekoration som jag planerar ska bli en riktig ”conversation piece” framöver. Mer om detta vid ett senare tillfälle. Nu har dock min snälla svägerska Sofia skickat en spännande länk till en sida med bla vackra virkade västar, så vem vet, jag kanske tar mod till mig och gör ett försök. J

Charlotte