Living the dream?

Är detta hur jag tänkte mig tiden i Australien egentligen?  Jag har funderat mycket på detta de senaste dagarna och kommit fram till att jag nog egentligen inte hade en så klar bild över hur allt skulle förändras sedan vi flyttade hit. Jag kände mig mest sliten och såg fram emot värmen och en liten paus från arbetslivet. Dock är det ju så, att lämna två inkomster och ett bekvämt medelklassliv i Sverige, mot en inkomst, boendes i en av Sydneys trevligare (läs dyrare) förorter gör att man går miste om vissa bekvämligheter.

Igår hade jag återigen lite ”student revival” då jag putsade de 8 glasdörrarna mellan balkongen och vardagsrummet, nynnandes på ”When I’m cleaning windows”. Jag tyckte jag gjorde att bra jobb, trots ovanan och hoppas att resultatet håller i sig åtminstone tills mina föräldrar kommer på besök. Regnet här är ju lite ”klibbigt” i och med närheten till havet och trafiken tillsammans med många bbqs gör att luften inte alltid är så ren, så vi får se.

Att städa har många likheter med träning för mig. Det är enformigt och tråkigt medan man håller på, men man känner sig väldigt nöjd efteråt. Idag var jag återigen ute på en liten löprunda med Di och Ash. Betydligt roligare att träna tillsammans med någon då man peppar varandra.

I övrigt består mina dagliga rutiner av att fixa matsäck, få iväg barnen till skolan (varav den ena ”hatar Australien", vill bara gå i skolan i Sverige, vill inte prata engelska och har världens dummaste föräldrar typ var 3:e dag), städa, tvätta, planera mat och aktiviteter, handla, uträtta ärenden, hämta barn, stryka skjortor, laga mat….. kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig livet här, men det ger en definitivt perspektiv på tillvaron. Jag tror att vissa saker som jag tog för givet hemma, kommer jag nog att uppskatta betydligt mer när vi kommer hem igen. (Särskilt skolmaten!)

Nu är ju som väl är inte alla dagar lika, så vi gör en massa roliga saker också förstås. Häromdagen var jag i stan och firade det kinesiska nyåret. Jag tänkte att det ju är bäst att passa på, eftersom jag nu bor i en stad med så stor kinesisk befolkning. Drakens år inleds så det var fullt med drakar och andra dans- och shownummer i paraden, men den innehöll även Kinas ambassadör, fyra krigsveteraner och mängder med olika klubbar, skolor etc med kinesisk anknytning. Det avslutades såklart med ett fyrverkeri. Firandet fortsätter kommande helg med drakbåtsrace.

På lördag kommer en av Fredriks kollegor på besök och då skall vi prova på och spela lawn ball, det liknar boule, fast spelas på gräs med viktade, ej runda klot. En klar pensionärssport misstänker jag, men det kan ju vara kul att prova i alla fall.

Barnen skall prova på Nippers för första gången på söndag morgon, vilket ska bli kul. Det är väldigt vanligt här och anordnas av de lokala livräddningsklubbarna. Syftet är att ge barnen kunskap om en strandnära livsstil, havets strömmar etc, och så småningom lär man sig paddla på surfbrädor och simma i vågorna, men medan de är små är det mest lekar på stranden. Jakob har också haft sin första tennislektion och anmälts till den lokala fotbollsklubben (Brookvale Football Club), vars träning börjar i mars.

Det som är kul här i Manly är att det är så oerhört internationellt. På skolan finns barn från minst 12 olika länder och i och med att så många är inflyttade, så blir umgänget väldigt varierat, både vad gäller ålder och sociala förutsättningar. Allt från de som flytt från arbetslösheten i England (och letar efter arbete här) till de med två BMWs som flyger till Melbourne för 3 dagar för att titta på semifinalerna i Australian Open.  Inte alls som hemma där vi i huvudsak umgås med likasinnade och har gamla trogna vänner (som vi naturligtvis saknar jättemycket). Här har alla en väldigt öppen och inkluderande inställning, och man umgås ofta utomhus. Detta underlättas ju givetvis både av vädret och av att det finns många publika grillplatser längs stränderna.

För att sammanfatta läget, så har vi det jättebra här, det gäller bara att anpassa sig till att vissa saker är annorlunda. Visst längtar vi hem emellanåt, framför allt efter vänner och familj, men också efter lite vintersport. Igår längtade jag till och med efter Sida efter att jag fått en långt härligt mail från min närmsta kollega Patricio. Tack för det!!

Kram till er alla

Charlotte